Svisssch...

...vad tiden går! Nyss var det fredagsmys och nu är det nästa fredag igen. Jo, imorgon är det onsdag och dagen innan torsdag som är min sista arbetsdag på veckan. Torsdagar för mig känns följdaktligen fredagsmysiga vilket ju smittar av sig lite redan på föregående dag, onsdag. Ikväll är kvällen innan den-en-smula-fredagsmysiga-onsdagen vilket ger vid handen att det praktiskt taget redan är helg.

Idag har Svea varit hemma med Erik då han kompade ut lite arbetstid idag. De hade tydligen inte gjort många knop idag så de var badsugna lagom tills jag kom hem från jobbet. Vi tog en promenad till badhuset dit det var längesedan jag var med Svea. Hon ÄLSKAR att bada! Jag som tänkt ge min lekamen en välbehövlig omgång i längdbassängen tröttnade snabbt och lade mig istället på mage i plaskdammen och kollade på en vattentokig Svea som hoppade runt och skrek av skratt. Och det var nog tur att jag hade sparat på krafterna för när jag och Svea sedan skulle duscha och byta om fick jag oupphörligen springa efter Svea som var på väg ut i badhuset igen och igen och igen...

Parallellt med en strålande glad Svea finns numera också en trotsig, skrikig och gnällig Svea. Den sistnämnda tittar fram vid både förutsedda och oförutsedda tillfällen som till exempel ibland när vi ska ta på oss kläder, ibland när hon ska sova, ibland när vi byter blöja, ibland när hon får fel pålägg på mackan, alltid när man klappar henne på ryggen och sedan slutar. Egentligen lite när som helst. Jag och Erik står som frågetecken varje gång och kan inte riktigt fatta vad det varit som triggat henne att bli så förbannad. Lika förvånade blir vi när det helt plötsligt går över och är som bortblåst. Är det trots tro? I så fall är det på tiden att den lilla hönan får lite attityd och skinn på näsan. Hejja Svea!

Den glada Svea.

                                     

Den glada Svea lite på snedden.

Fika härom lördagen och nu är det alltså lördag igen. Typ.

Återkommer med bilder på den lite mer trotsiga Svea...