Och så det där med pengar...

Jo, det var ju det där med hus. Jag och Erik var på på banken härom sistens för att kolla hur mycket pengar man behöver för att köpa ett hus. Typ. Vi tänkte innan att utsikterna för ett par med endast en fast inkomst, en projektanställd deltidsarbetare och utan bostadsrätt att casha in, såg tämligen dystra ut. I alla fall sedan man numera måste ha 15% av köpeskillingen i kontanter.

Men när vi gick därifrån med ett lånelöfte i handen (för banker vet tydligen hur man går runt regler för hur man får låna ut pengar...) hade såklart inspirationen väckts ordentligt till liv hos både mig och Erik. I några veckor därefter var vi fullkomligt uppslukade av att leta hus, räkna pengar, göra budget och...räkna pengar.

Men så, som om något hårt (läs: bolånekalkylen) fallit från himlen och slått oss i huvudet samt efter lite efterforskningar om hur det där med "bolånekrisen" och "den hela generationen som förfaras drabbas av ekonomisk härdsmälta" blev det helt plötsligt tydligt för oss. Vill vi verkligen lägga i stort sett alla våra pengar på ett hus? I alla fall just nu när det faktiskt finns de som starkt avråder till husköp eftersom huspriserna fortfarande överstiger husvärdena, räntorna är på väg uppåt och bankerna lånar ut oförmånliga blancolån till de (läs: oss) som inte har 300 000 kontant? Och framförallt, vill vi sätta ett hus framför möjligheten att spendera tid tillsammans med Svea eftersom vi skulle behöva jobba allt vi bara kan och tvingas dela upp föräldraledighet efter ekonomi?

Nej, ett hus skulle vara himla roligt på alla sätt, plats och utrymme för att bjuda vänner och släkt, utrymme för Svea att springa och leka. Men när vi tittar på vad det skulle kosta just oss i form av välmående och tid just nu så är det en enkel ekvation att lösa. Och det där med pengar...Har man i största delen av sitt vuxna liv bott ensam, studerat och arbetat och vet hur det känns att ha ont i magen varje månad för att man inte vet om pengarna räcker (eller snarare vet att de inte gör det) och har man genomgått en sommar med endast en föräldrapenning i tre månader för att man blivit sjuk och av med körkortet och därigenom också av med jobbet, ja då vet man lite hur ekonomiska bekymmer känns. Och då gör man ganska mycket för att undvika det i fortsättningen. I alla fall när man har barn.

Vi (mest jag) har bara sprungit med i hela barnfamiljs-loppet, utan att tänka på vad vi egentligen vill och vad Svea, som det handlar om mycket, faktiskt behöver. En egen trädgård eller en pappa och mamma som hinner ligga på vardagsrumsgolvet en onsdageftermiddag och titta på när hon dansar? Man kan ju inte få allt var det någon som sa och i vår situation skulle det handla om att välja mellan de scenariorna.

Fast hittils har jag inte behövt välja, jag fått allt man kan vilja ha i livet. En underbar familj, en fantastisk barndom, härliga och intressant människor i mitt liv, andlig tryghet, motgångar och prövningar, perfekt boende, intressant utbildning, spännande arbete och så Svea och Erik såklart, som jag älskar så mycket som jag inte visste att man någonsin kunde. Så jag överväger att för en gångs skull sluta springa, sätta mig ner i min hyresrätt och bara tacksamt njuta av allt jag har.