Och så det där med pengar...

Jo, det var ju det där med hus. Jag och Erik var på på banken härom sistens för att kolla hur mycket pengar man behöver för att köpa ett hus. Typ. Vi tänkte innan att utsikterna för ett par med endast en fast inkomst, en projektanställd deltidsarbetare och utan bostadsrätt att casha in, såg tämligen dystra ut. I alla fall sedan man numera måste ha 15% av köpeskillingen i kontanter.

Men när vi gick därifrån med ett lånelöfte i handen (för banker vet tydligen hur man går runt regler för hur man får låna ut pengar...) hade såklart inspirationen väckts ordentligt till liv hos både mig och Erik. I några veckor därefter var vi fullkomligt uppslukade av att leta hus, räkna pengar, göra budget och...räkna pengar.

Men så, som om något hårt (läs: bolånekalkylen) fallit från himlen och slått oss i huvudet samt efter lite efterforskningar om hur det där med "bolånekrisen" och "den hela generationen som förfaras drabbas av ekonomisk härdsmälta" blev det helt plötsligt tydligt för oss. Vill vi verkligen lägga i stort sett alla våra pengar på ett hus? I alla fall just nu när det faktiskt finns de som starkt avråder till husköp eftersom huspriserna fortfarande överstiger husvärdena, räntorna är på väg uppåt och bankerna lånar ut oförmånliga blancolån till de (läs: oss) som inte har 300 000 kontant? Och framförallt, vill vi sätta ett hus framför möjligheten att spendera tid tillsammans med Svea eftersom vi skulle behöva jobba allt vi bara kan och tvingas dela upp föräldraledighet efter ekonomi?

Nej, ett hus skulle vara himla roligt på alla sätt, plats och utrymme för att bjuda vänner och släkt, utrymme för Svea att springa och leka. Men när vi tittar på vad det skulle kosta just oss i form av välmående och tid just nu så är det en enkel ekvation att lösa. Och det där med pengar...Har man i största delen av sitt vuxna liv bott ensam, studerat och arbetat och vet hur det känns att ha ont i magen varje månad för att man inte vet om pengarna räcker (eller snarare vet att de inte gör det) och har man genomgått en sommar med endast en föräldrapenning i tre månader för att man blivit sjuk och av med körkortet och därigenom också av med jobbet, ja då vet man lite hur ekonomiska bekymmer känns. Och då gör man ganska mycket för att undvika det i fortsättningen. I alla fall när man har barn.

Vi (mest jag) har bara sprungit med i hela barnfamiljs-loppet, utan att tänka på vad vi egentligen vill och vad Svea, som det handlar om mycket, faktiskt behöver. En egen trädgård eller en pappa och mamma som hinner ligga på vardagsrumsgolvet en onsdageftermiddag och titta på när hon dansar? Man kan ju inte få allt var det någon som sa och i vår situation skulle det handla om att välja mellan de scenariorna.

Fast hittils har jag inte behövt välja, jag fått allt man kan vilja ha i livet. En underbar familj, en fantastisk barndom, härliga och intressant människor i mitt liv, andlig tryghet, motgångar och prövningar, perfekt boende, intressant utbildning, spännande arbete och så Svea och Erik såklart, som jag älskar så mycket som jag inte visste att man någonsin kunde. Så jag överväger att för en gångs skull sluta springa, sätta mig ner i min hyresrätt och bara tacksamt njuta av allt jag har.

Kalas och VAB.

Idag är jag och Svea hemma från dagis respektive arbete. Synd, speciellt då Svea från och med igår glatt vinkar "puss och häng (hejdå)" när vi lämnar henne och när vi nu imorse stannade hemma undrade hon förvånat "Gagis?". Men har man feber och en mamma som hostat sönder och samman sin hals så gör man bäst i att stanna hemma, vila och lösa ett och annat sudoko...

I söndags var Svea och Erik på kalas då Stella fyllde tre år, en riktigt mysig tillställning enligt utsagor. Jag fick stanna hemma med min hostande uppsyn men Pea och Frida skickade med en halv tårta och tjugo kakor hem till sjuklingen.

Svea tillsammans med Stellas mormor och lillasyster Clara. I fiskdammen fanns massa småpaket med "yssin" (russin, en favorit.

Gagis forts...

Idag var det dags igen för Gagis och snälla fröken Berit och de andra barnen. Igår fick jag migrän mitt i en trevlig söndagsmiddag hos mamma, trist då Ella och alla andra var där. Då jag blir ganska frånvarande när jag får migrän så kanske hela uppstarten inför idag fick sig en törn redan där.

Svea var på gott humör i morse då vi åkte till förskolan. Dock var jag tvungen att uppsöka damernas ganska omgående så jag och fröken kom överens om att jag bara skulle säga att "mamma går på toaletten" varpå Svea hade blivit jätteledsen och grät när jag kom tillbaka. Såklart var det då extra tungt att en timma senare lämna henne igen, hon grät ännu mer! Men, då jag träffat fröknarna (som förrresten är jättemysiga och trygga) i fyra dagar nu och vi pratat igenom "lämningen" innan så kände jag mig trygg med att Svea ändå hade det bra. Hon och Berit måste ju få chansen att lära känna varandra utan att jag är med.

Och mycket riktigt så hade tårarna torkat snabbt. Svea hade suttit hos Berit och läst mestadels och sedan hade de käkat lunch med de andra barnen. Svea hade käkat massor ty det serverades KORV! Så när jag kom tillbaka var Svea strålande glad och mätt. Vi tog bilen hem och gick och la oss båda två i ett par timmar.

På onsdag är det Erik tur att vara med, spännande!

Gagis

Idag har jag Svea och mamman varit på första inskolningsdagen på förskolan, eller "gagis" som Svea säger. Svea tyckte det var toppen, trevlig fröken som heter Berit, massa leksaker och så två andra små barn som skolas in samtidigt. Mamman var däremot pirrig, över förväntan. Igår kväl grät hon dessutom, det kom liksom över henne hur fort tiden gått och hon såg framför sig Svea alldeles ensam bland massa barn som antagligen är både stora och elaka.

Så verkar det inte alls vara på Djurgårdens förskola. "Igelkotten", som Sveas avdelning heter är en blandad avdelning med barn i åldrarna 1-5. Redan idag var de stora barnen supersöta och omhändertagande mot de nya, så mammans oror var inte alls befogad.

Imorgon fortsätter inskolningen och vi ska försöka oss på en liten efter-lunchen-lur nu.

Tjing!

Ella!

Idag har vi haft en riktig toppendag. En sväng till farmor och farfar, en till mormor och Staffan och så det efterlängtade besöket hos underbara lilla Ella! Hon är så fin sa att det inte är klokt, har mammas ögon och pappas öron - oslagbart!







 

Hemma hos mormor och Staffan finns en massa kuligheter...

Skor!

                                                  

Lilla Ella är äntligen här!

Igår förmiddags kom hon så äntligen till världen, världens finaste Ella! Som vi har väntat och som jag har undrat och tjatat på Ellas föräldrar om det inte var dags snart. Tänkte lägga ut en bild som jag fick per mms men jag har ännu inte lyckats klura ut hur man gör sånt på min nya (och krångliga) telefon...Hur som helst, finare avslutning på 2010 kunde vi inte få! Stort grattis till Sarah och Joakim (och mig litegrann)!

Igår hittade jag en tomte i tvättkorgen...