Och så lite skryt:

Det här är ju ingen superofficiell blogg, endast om man känner till hela adressen kan man hitta in hit. Att söka på mitt namn eller så fungerar inte. Jag förbehåller mig därför rätten att nyttja denna blogg precis hur jag önskar, utan hänsyn till jantelagens kutym eller annan gällande ordning angående offentligt språkbruk. Idag tänkte jag använda den i syfte att skryta om världens underbaraste människa - Svea Signe Bergsten.

Inte nog med att hon har utseendet för sig, är en av Västragötalandsregionens i särklass klokaste godisbit, är universums pussigaste och snällaste minipingla. Hon är också en av de absolut mest begåvade ungar! På bara några veckor har hon i stort sett lärt sig prata så att man förstår. Litegrann. Här följer ett litet smakprov ur Sötnötens utökade ordförråd:

"Mat" = Mat. Det fattar ju alla.
"Äta" = Äta. Likaså.
"Pa(s)ta" = Pasta, kan förekomma både med eller utan "s".
"Insessa" = Prinsessa.
"Pisis" = Precis. Precis.
"Åkej" = Okej.
"Blöjjeblöjja" = Blöja. Bör inte förväxlas med...
"Böllebölle" = Bulle. Helst kanel men allt annat går också bra.
"Äsa" = Läsa.
"Macka" = Macka. Företrädesvis med leverpastej, absolut inte med ägg för det tål hon inte i obakad/otillagad form.
"Åjja" = Barnolja.
"Baka" = Baka, antingen med Play Do-lera eller så bara kavla sig på magen en stund.
"Umpa" = Rumpa.
"Uppa" = Snippa.
"Åga, äsa, mon" osv. = Hon vet var öga, näsa, mun, kind, öra (ja, you name it!) sitter.
"Bi" = Bil. Hon vet att den blåa bilen är "bå" och hon kan peka på rätt bil om man säger vilken färg hon ska peka på.
"Atatis" = Tå. Faktiskt numera. Sedan morfars visit för ett par veckor sedan då Svea hade hål i strumpan och där stack fram en liten potatis så tittar hon numera ofta lite förvånat på sina tår och säger "Atatis?"
"Goka" = Gurka.
"Aiss" = Majs

Vad utseendet anbelangar så har hon uppenbarligen fler intressenter än Vincent på dagis. Idag när jag hämtade henne hade hon och Philp, 5 år lekt hela eftermiddagen. Han hade hållit henne i handen och hjälpt till vid blöjbyte. Så när hon vi skulle gå ropade han "hej då, kompis" och stod sedan i förnstret och vinkade. Svea verkade himla nöjd. Och kanske handlar inte allt om utseende, hon har ju en fantastisk humor också så det är ju inte konstigt att smågrabbarna faller som furor!

Idag har varit, som ni kanske läser mellan raderna, en fin dag som också fick en fin avslutning. Svea har några kvällar envisats med att vi ska ligga och läsa för henne i hennes säng. I en timma. Och det går ju inte för när vi än lämnar rummet så blir hon arg och ledsen. Så idag tänkte vi helt sonika att gå tillbaka till de redan inarbetade rutinerna. Det var välling, mys och Bompa i soffan, tandborstning och så en (endast en) saga i stolen (inte sängen), och sedan bums i säng. Like old times alltså. Hon blev först lite ledsen och kröp ner från sängen varpå jag la henne igen, pussade god natt och sen somnade hon. Kanske var en tillfällighet men man får vara glad för de kvällar som blir br...Oj, nu känner jag att Jantelagen börjar få grepp om mig igen.

Jag hoppas jag inte förolämpat någon med allt mitt skryt, det är inte så märkvärdigt egentligen. Eller jo, det är det visst det!